Ann_Christins kunskaper II
2005-08-30
Håkan Jonsson i Jakt och Fiskesamerna bekräftar min bild.
"Jonssons kritik bygger till stor del på att Ann-Christin Nykvist satt likhetstecken mellan samekultur och rennäring.
- Jag träffade sameministern och tog upp det faktum att länsstyrelsen bränner upp jaktkojor som inte ägs av renskötare. Hon svarade att de i alla fall satsar mycket på att renovera kåtorna på Skansen. Jag var tvungen att sätta mig ned en stund och fundera på om jag verkligen hade hört rätt. Jag insåg då att det aldrig kommer att spela någon roll vad jag säger till henne."
Läs mer själv:
http://www.nsd.se/index.php?artikel=153818
Håkan Jonsson i Jakt och Fiskesamerna bekräftar min bild.
"Jonssons kritik bygger till stor del på att Ann-Christin Nykvist satt likhetstecken mellan samekultur och rennäring.
- Jag träffade sameministern och tog upp det faktum att länsstyrelsen bränner upp jaktkojor som inte ägs av renskötare. Hon svarade att de i alla fall satsar mycket på att renovera kåtorna på Skansen. Jag var tvungen att sätta mig ned en stund och fundera på om jag verkligen hade hört rätt. Jag insåg då att det aldrig kommer att spela någon roll vad jag säger till henne."
Läs mer själv:
http://www.nsd.se/index.php?artikel=153818
Ann Christine Nykvist lovar
2005-08-31
Se hur sameminstern lovar att renbeteskonflikten skall vara löst före jul?!
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33600&a=441142&from=rss
Hon pratar om arrende. Skall samerna betala arrende för marker de utnyttjat i århundraden innan skogsbruk ens var påtänkt?
Kompromiss-Sverige!
Se hur sameminstern lovar att renbeteskonflikten skall vara löst före jul?!
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33600&a=441142&from=rss
Hon pratar om arrende. Skall samerna betala arrende för marker de utnyttjat i århundraden innan skogsbruk ens var påtänkt?
Kompromiss-Sverige!
Följa nyheter om samer
Här är en sida med nyheter om samer.
Följ exempelvis marktvisterna på Nyhetsportalen.se
Sök själv på andra nyckelord när du väl kommit fram.
Om du vet vad en RSS-läsare kan du även följa denna webblogg och andra nyheter på ett likartat sätt som i Nyhetsportalen.se
Följ exempelvis marktvisterna på Nyhetsportalen.se
Sök själv på andra nyckelord när du väl kommit fram.
Om du vet vad en RSS-läsare kan du även följa denna webblogg och andra nyheter på ett likartat sätt som i Nyhetsportalen.se
Moment 22
Smaka på den här:
"Utredaren drar slutsatsen att samernas rätt till renbetesmark måste stärkas för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Det finns risk för att markägare och kommunala företrädare i renskötselområdet kommer att göra motstånd mot att samerna skulle få en förstärkt rätt till marken."
http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP
Och så här 5 år efteråt ser vi att markägarna gör motstånd fastän regeringen INTE har skrivit på ILO-konventionen. Trodde regeringen att någon Saltsjöbadsanda mellan samer och markägare skulle uppstå när regeringen valde att inte gå lagstiftningsvägen och ratificera?
Är det inte snarare så att just p g a regeringens icke-ställningstagande försvagades samernas rätt?
Jag menar att regeringen/staten hade en chans att återställa något av den orättvisa som begicks av kung Oscar 1 och av staten under avvittringen när staten fråntog lappen sin nyttjande/äganderätt precis så som staten idag ifrågasätter skärgårdsfiskarens rätt till sina fiskevatten p g a odokumenterad sedvanerätt.
Skillnaden är bara att hovrätten står på fiskarens sida.
"Utredaren drar slutsatsen att samernas rätt till renbetesmark måste stärkas för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Det finns risk för att markägare och kommunala företrädare i renskötselområdet kommer att göra motstånd mot att samerna skulle få en förstärkt rätt till marken."
http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP
Och så här 5 år efteråt ser vi att markägarna gör motstånd fastän regeringen INTE har skrivit på ILO-konventionen. Trodde regeringen att någon Saltsjöbadsanda mellan samer och markägare skulle uppstå när regeringen valde att inte gå lagstiftningsvägen och ratificera?
Är det inte snarare så att just p g a regeringens icke-ställningstagande försvagades samernas rätt?
Jag menar att regeringen/staten hade en chans att återställa något av den orättvisa som begicks av kung Oscar 1 och av staten under avvittringen när staten fråntog lappen sin nyttjande/äganderätt precis så som staten idag ifrågasätter skärgårdsfiskarens rätt till sina fiskevatten p g a odokumenterad sedvanerätt.
Skillnaden är bara att hovrätten står på fiskarens sida.
Några som inte var tysta 2001
Saxat ur:
Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU15
En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, m.m.
Reservationer
14. Ratificering av ILO-konventionen, m.m. (punkt 27)
Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU15
En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, m.m.
Reservationer
14. Ratificering av ILO-konventionen, m.m. (punkt 27)
av Per Lager (mp) och Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde ha följande lydelse:
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:K224 och avslår motion 2001/02:MJ525 yrkande 5.
Ställningstagande
ILO-konvention nr 169 innehåller bestämmelser som skall säkra ursprungsbefolkningarnas rätt till mark som de innehaft eller använt under lång tid. Konventionen trädde i kraft 1991 och har ratificerats av 14 länder, däribland Norge och Danmark. I Sverige har frågan hittills utretts. Utredaren drar slutsatsen att samernas rätt till renbetesmark måste stärkas för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Det finns risk för att markägare och kommunala företrädare i renskötselområdet kommer att göra motstånd mot att samerna skulle få en förstärkt rätt till marken. För oss är det emellertid naturligt att ta ställning för ursprungsbefolkningarnas rättigheter och att förespråka att även Sverige ratificerar konventionen. Det måste då bli en statlig uppgift att garantera rättigheterna för de individer som ingår i minoritetsgrupper, om lokala majoritetsbeslut riskerar att motverka minoritetens rättigheter. Riksdagen bör med bifall till motion 2001/02:K224 (fp) tillkännage för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ILO-konvention 169 bör ratificeras.
ILO-konvention nr 169 innehåller bestämmelser som skall säkra ursprungsbefolkningarnas rätt till mark som de innehaft eller använt under lång tid. Konventionen trädde i kraft 1991 och har ratificerats av 14 länder, däribland Norge och Danmark. I Sverige har frågan hittills utretts. Utredaren drar slutsatsen att samernas rätt till renbetesmark måste stärkas för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Det finns risk för att markägare och kommunala företrädare i renskötselområdet kommer att göra motstånd mot att samerna skulle få en förstärkt rätt till marken. För oss är det emellertid naturligt att ta ställning för ursprungsbefolkningarnas rättigheter och att förespråka att även Sverige ratificerar konventionen. Det måste då bli en statlig uppgift att garantera rättigheterna för de individer som ingår i minoritetsgrupper, om lokala majoritetsbeslut riskerar att motverka minoritetens rättigheter. Riksdagen bör med bifall till motion 2001/02:K224 (fp) tillkännage för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ILO-konvention 169 bör ratificeras.
15. Samernas rättegångskostnader och markfrågan (punkt 28)
av Per Lager (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande lydelse:
Jag anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:82 yrkande 12.
Ställningstagande
Sverige kan alltjämt inte på ett godtagbart sätt värna om och skydda den ursprungsbefolkning som lever innanför vår nationella gräns. I dagarna kom en hovrättsdom i en marktvist mellan ett antal samebyar och en större grupp markägare. Tvisten har pågått i tolv år och domen gick samebyarna emot. Domen påverkar på ett avgörande sätt samebyarnas möjlighet att bedriva rennäring. Jag vill betona vikten av att markfrågan ges en tillfredsställande lösning utifrån ett rättighetsperspektiv samt att samerna med hänsyn till pågående rättsprocesser ges ekonomiska möjligheter att föra sin talan. Markfrågan får inte vara avhängig av möjligheten för berörda samebyar att finansiera rättsprocesser som i slutändan kan leda till svåra ekonomiska avbräck. Detta bör med bifall till motion 2001/02:K82 yrkande 12 (mp) ges regeringen till känna.
Källa: http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP
Sverige kan alltjämt inte på ett godtagbart sätt värna om och skydda den ursprungsbefolkning som lever innanför vår nationella gräns. I dagarna kom en hovrättsdom i en marktvist mellan ett antal samebyar och en större grupp markägare. Tvisten har pågått i tolv år och domen gick samebyarna emot. Domen påverkar på ett avgörande sätt samebyarnas möjlighet att bedriva rennäring. Jag vill betona vikten av att markfrågan ges en tillfredsställande lösning utifrån ett rättighetsperspektiv samt att samerna med hänsyn till pågående rättsprocesser ges ekonomiska möjligheter att föra sin talan. Markfrågan får inte vara avhängig av möjligheten för berörda samebyar att finansiera rättsprocesser som i slutändan kan leda till svåra ekonomiska avbräck. Detta bör med bifall till motion 2001/02:K82 yrkande 12 (mp) ges regeringen till känna.
Källa: http://www.riksdagen.se/debatt/0102/utskott/KU/KU15/KU150006.ASP
Kungarna Oscar I och Karl IV Johan hade ett finger med i spelet
Det var Kung Oskar I som 1850 bestämde att lappskattelanden skulle betraktas som obefintliga. Det berättas i ett referat om en marktvist som pågick/pågår? mellan staten och nio samer.
http://www.galdu.org/norsk/calahus.php?odas=248
http://www.galdu.org/norsk/calahus.php?odas=248
Tåssåsen går vidare
Tåssåsens sameby går vidare till hovrätten. Se Östersunds LT.
Staten fortsätter roffa åt sig mark från utsatta befolkningar
Att staten roffade åt sig mark i lappmarkerna på lapparnas bekostnad det vet vi väl alla. Avvittringen i slutet av 1800-talet upphävde ju lapparnas äganderätt till lappskattelanden.
Men, visste ni att att statens rofferi pågår fortfarande? Nu är det skärgårdsbefolkningen, skärgårdsfiskarna, som är utsatta!
Jag läste Berndt Festins ledare i Skärgårdsstiftelsens vänners medlemstidning Stångmärket (2005-08-25 släpptes den i min brevlåda):
"På senare tid har staten åter börjat intressera sig för de gamla kronofiskena. Den här gången handlar det inte om skatteläggning. Fastighetssskatten ligger ju redan, som bekant, blytung över skärgården. ... [staten] har upptäckt att det finns ett "flertal holmar och skär vilka saknar fastighetsbeteckning på ekonomiska kartan och således ej registrerats i fastighetsregistret"."
...
"De lagfarna ägarna måste anmäla äganderättsanspråk på kobbarna och motivera och dokumentera detta annars blir dessa statlig egendom.
I en inlaga skriver Lars Johansson från Möja bl a: "För min far och Petrus var det självklart var vi skulle fiska. Även om det inte finns några råmärken utsatta på skären, så visste vi alla var gränserna var gränserna gick. Vi fiskade som sagt ofta uppe vid Norrkobbarna. Att lägga längre norrut var otänkbart eftersom det inte var vårt vatten. Lika självklart var det att lägga skötar sydost om Yttervingen.
Under de femtio år som jag fiskat och jagat i Gillöga har jag aldrig hört någon ifrågasätta gränserna till Gillöga. Folk ifrån angränsande skärgårdar har mig veterligen aldrig fiskat i vår skärgård."
I en dom i hovrätten gällande en äganderättsfråga i ytterskärgården heter det: "Det får härvid konstateras att bedömningen att skären är belägna utomskärs är behäftad med viss osäkerhet att presumtionen för att skären tillhör staten är svag och att styrkan av den bevisning som krävs för att visa enskilt ägande därför inte kan ställas alltför högt". "
Tänk om den här presumtionen fanns 1880-talet under avvittringen i Norrbotten! Det var ju precis detta det handlade om, bevisning.
Och fanns det inte bevis? Döm själv!
Min släkts lappskatteland insynades i ett tingsrättsprotokoll redan 1813. Man gick ut ett gäng grannar, andra lappskattelandsägare, i skogen med länsman och beskrev var man ansåg gränserna gick. Man hade invändningar och sedan meddelade tingsrätten sin uppfattning.
Det omnämndes återigen i tingsrätten 1817 som angränsande till ett nybygge i ett insyningsprotokoll. Bouppteckningen efter min morfars farfars död omnämner det 1849.
Cirka 1850 upphäver kung Oscar I lappskattelandens existens.
1904 när avskiljningen var klar och lantmätaren hade gjort sitt var lappskattelandet reducerat till ett 220 hektar stort kronohemman (det är tveksamt om mina anfäder på 1900-talets första hälft ens hade äganderätt till kronohemmanet utan eventuellt fick betala arrende).
Är det någon som ser parallellen? skillnaden?
Lite hjälp: hovrätten idag anser att muntlig tradition är starkare på 2000-talet i skärgården än vad skriftlig bevisning var på 1880-talet i lappmarken.
Men, visste ni att att statens rofferi pågår fortfarande? Nu är det skärgårdsbefolkningen, skärgårdsfiskarna, som är utsatta!
Jag läste Berndt Festins ledare i Skärgårdsstiftelsens vänners medlemstidning Stångmärket (2005-08-25 släpptes den i min brevlåda):
"På senare tid har staten åter börjat intressera sig för de gamla kronofiskena. Den här gången handlar det inte om skatteläggning. Fastighetssskatten ligger ju redan, som bekant, blytung över skärgården. ... [staten] har upptäckt att det finns ett "flertal holmar och skär vilka saknar fastighetsbeteckning på ekonomiska kartan och således ej registrerats i fastighetsregistret"."
...
"De lagfarna ägarna måste anmäla äganderättsanspråk på kobbarna och motivera och dokumentera detta annars blir dessa statlig egendom.
I en inlaga skriver Lars Johansson från Möja bl a: "För min far och Petrus var det självklart var vi skulle fiska. Även om det inte finns några råmärken utsatta på skären, så visste vi alla var gränserna var gränserna gick. Vi fiskade som sagt ofta uppe vid Norrkobbarna. Att lägga längre norrut var otänkbart eftersom det inte var vårt vatten. Lika självklart var det att lägga skötar sydost om Yttervingen.
Under de femtio år som jag fiskat och jagat i Gillöga har jag aldrig hört någon ifrågasätta gränserna till Gillöga. Folk ifrån angränsande skärgårdar har mig veterligen aldrig fiskat i vår skärgård."
I en dom i hovrätten gällande en äganderättsfråga i ytterskärgården heter det: "Det får härvid konstateras att bedömningen att skären är belägna utomskärs är behäftad med viss osäkerhet att presumtionen för att skären tillhör staten är svag och att styrkan av den bevisning som krävs för att visa enskilt ägande därför inte kan ställas alltför högt". "
Tänk om den här presumtionen fanns 1880-talet under avvittringen i Norrbotten! Det var ju precis detta det handlade om, bevisning.
Och fanns det inte bevis? Döm själv!
Min släkts lappskatteland insynades i ett tingsrättsprotokoll redan 1813. Man gick ut ett gäng grannar, andra lappskattelandsägare, i skogen med länsman och beskrev var man ansåg gränserna gick. Man hade invändningar och sedan meddelade tingsrätten sin uppfattning.
Det omnämndes återigen i tingsrätten 1817 som angränsande till ett nybygge i ett insyningsprotokoll. Bouppteckningen efter min morfars farfars död omnämner det 1849.
Cirka 1850 upphäver kung Oscar I lappskattelandens existens.
1904 när avskiljningen var klar och lantmätaren hade gjort sitt var lappskattelandet reducerat till ett 220 hektar stort kronohemman (det är tveksamt om mina anfäder på 1900-talets första hälft ens hade äganderätt till kronohemmanet utan eventuellt fick betala arrende).
Är det någon som ser parallellen? skillnaden?
Lite hjälp: hovrätten idag anser att muntlig tradition är starkare på 2000-talet i skärgården än vad skriftlig bevisning var på 1880-talet i lappmarken.
Ann-Christins kunskaper
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist: ... vi tycker att det största hotet mot samerna i dag är bristen på kunskap i det svenska samhället. Det är där vi satsar mycket av våra resurser...
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9973319.asp
Ann-Christin, hur är det med dina egna kunskaper? Finns det samer utanför samebyarna?
Under uppvaktningen hos dig den 19 juni lär du ha frågat ungdomarna: från vilken sameby kommer ni då?
En del av syftet med manifestationen var att visa att samekulturen inte bara är rennäring och hela samekulturen är under gungning. De flesta av ungdomarna kom inte från någon sameby.
Med den senaste utvecklingen borde massiva informationsinsatser satsas på domstolsverk och förvaltningstjänstemän som kommer i kontakt med samefrågor och... (suck!) regering.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9973319.asp
Ann-Christin, hur är det med dina egna kunskaper? Finns det samer utanför samebyarna?
Under uppvaktningen hos dig den 19 juni lär du ha frågat ungdomarna: från vilken sameby kommer ni då?
En del av syftet med manifestationen var att visa att samekulturen inte bara är rennäring och hela samekulturen är under gungning. De flesta av ungdomarna kom inte från någon sameby.
Med den senaste utvecklingen borde massiva informationsinsatser satsas på domstolsverk och förvaltningstjänstemän som kommer i kontakt med samefrågor och... (suck!) regering.
Svenskar kan för lite om samer
Vi kan skämmas över samernas identitetskris, 2005
Aftonbladet, Johanne Hildebrandt
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,599570,00.html
Aftonbladet, Johanne Hildebrandt
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,599570,00.html
Etnisk rensning pågår?
Jag fick ett epost från Sameföreningen i Stockholms ombud till Svenska Samers Riksförbund, SSR:s landsmöte som genomfördes i veckan, 17-18 augusti 2005.
Jag blev väldigt upprörd, men började också förstå vidden av vad det handlar om - Etnisk rensning!
Etnisk rensning låter starkt, men är det inte det det handlar om? Rennäringen är grunden i samisk kultur och utan den tappar samekulturen ryggrad. Samerörelsen riskerar att reduceras till en hembygdsförening som vårdar gamla minnen.
Läs och begrunda själva:
"Om SSR:s möte finns en hel del att säga, inte minst på det känslomässiga planet. Jag delade rum med en mamma till två barn. Hennes familj har drabbats av marktvisterna, de har förlorat rätten till vinterbete.
Markägarna har gått vidare med att kräva 100.000 kr per dag!!! i skadestånd om renarna kommer in på privat mark (det är dock inte fastställt). Mamman berättade om sin vardagssituation, hur domen påverkade barnen. Hon vädjade om barmhärtighet och snabbhet om staten inte ville ha kvar renskötseln. Hon sade att ett nackskott var bättre än en utdragen pina. Vi var många som grät efter hon talat inför mötesförsamlingen."
Är FN en resurs för etniskt hotade samer i Sverige?
Idre sameby, Ruvhten Sijte, Mittådalens sameby, Handölsdalens sameby,
Tossåsens sameby, Sweden.
”Vårt land, är vårt liv.” Detta uttryck återspeglar samernas situation liksom för många andra urbefolkningar. Men nu är samernas marker och levnadssätt starkt hotat då renägande samer, i den sydligaste delen av renskötselområdet i Sverige, tvingats försvara sig i destruktiva politiska och juridiska processer. Det är svenska rättväsendet som helt bestämmer dagordningen och nivån på konflikten men också de juridiska termerna. Den svenska regeringen är och har varit förbluffande passiv i det här fallet.
Samerna är erkända som urbefolkning. Även den svenska staten deklarerar samer som en urbefolkning; att samerna är ett eget folkslag med egen historia och egna sedvänjor, kultur och näring som verkat i Sápmi långt innan nationalstaten Sverige bildades.
Samerna är erkända som urbefolkning. Även den svenska staten deklarerar samer som en urbefolkning; att samerna är ett eget folkslag med egen historia och egna sedvänjor, kultur och näring som verkat i Sápmi långt innan nationalstaten Sverige bildades.
Närvaron av samer, som icke germanskt - nordiskt folk beläggs genetiskt, arkeologiskt och språkligt, men man vill inte skydda rätten för samerna att nyttja bete för rennäringen.
I brist på nedskrivna dokument som skulle kunna styrka samernas traditionella sedvanerätt till betesmarker och som efterfrågas av domstolarna, ser samerna ut att förlora sina vinterbetesmarker i dessa rättegångsprocesser.
Rennäringen är en gammal näring – Att nu år 2005 tro sig kunna från ofullständiga dokument klarlägga detaljer i ett historiskt förlopp är inte särskit relevant.
Samernas öde avgörs i domstolar
I början av år 1990 stämde privata markägare samerna i Jämtland, Härjedalen och Dalarna med att hävda att samerna inte hade några rättigheter gällande vinterbete utanför samebyarnas åretruntmarker. Den 21 februari 1996 förklarade Svegs Tingsrätt i dom att det inte finns någon lagstadgad rätt till vinterbete.
Den 15 februari dömde Hovrätten till markägarnas fördel och Högsta Domstolen vill ej pröva fallet ( Maj 2004). Detta innebär att de svenska domstolarna inte erkänner den samiska rätten till vinterbete.
Komplexiteten är att den samiska sedvanerätten att beta på privata marker liksom på statlig mark är erkänd i lagen. Kryphålet i lagen är att lagstiftningen preciserar emellertid inte exakt var dessa betesmarker gränsar och i denna konflikt är det upp till samerna att bevisa sedvanerätten i domstolarna.
Historiskt sett, har samerna funnits i de ifrågasatta skogsmarkerna sedan urminnes tider. De har aldrig ägt någon mark av den enkla anledningen att det aldrig har funnits något behov – så har det alltid varit, tills koloniseringen av Sápmi inkräktade på deras rättigheter.
Men nu är situationen mer än ansträngd; de renskötande samerna känner att deras existens är hotad. Förutom rättsprocesser, inkräktar sentida exploateringar, skogsavverkningar etc. ytterligare på samernas urgamla rätt att beta med sina renar med ytterligare minskade betesarealer som följd.
Det kan vara en poäng att markera att, enligt källmaterial, kom den första stora nybyggarvågen i sydligaste renskötarområden i Sverige för ca 200 år sedan. Det är inte så längesedan jämfört med den långvariga historiska närvaron av samer i samma område.
Nu år 2005 kan samerna konstatera att utvecklingen inte har kommit så mycket längre rörande marktvister för renbete! Omvärldsbilder och politiska beslut hindrar fortfarande i allra högsta grad alla förutsättningar för rennäringen.
Allt sedan nationalstaternas bildande 1645 och i takt med kolonalisationens utveckling uppstod markkonflikter och allt sedan dess har inte den svenska staten tagit sitt ansvar för att lösa konflikten.
Hur ser då den rättsfigur ut som är ifrågasatt i domstol?
Samernas traditionella livsvillkor karaktäriseras av den nära kontakten med naturen. De följer sin renhjord mellan sommarbetesland i fjällen och vinterbetesland i skogarna.
De historiska spåren av samisk närvaro i området talar inte om hur de upplevde sin vardag och sina liv. Mycket har också förändrats sedan dess, men det som inte har förändrats är att renen fortfarande livnär sig på naturbete.
Renskötselns årscykel grundar sig av renens behov av olika betestyper och detta medför vandring/flyttning mellan fjället och skogslandet. Detta mönster har delvis förändrats sedan renen domesticerades, men är i grunden detsamma liksom för vildrenen. För sin överlevnad tillgodogör sig renen förnybara resurser i ett ekologiskt samspel med växelvist nyttjande av marker.
Det är naturen och betet som styr renen, förstår inte människan det, uppstår konflikter.
Konfliktfylld tillvaro
Sedvanerätten till vinterbete har i renbeteslagarna alltifrån 1886 förutsatts föreligga.
Detta innebär att renskötande samer har tolkat att de har rätt att nyttja traditionella betesmarker och att utöva jakt och fiske för deras försörjning.
Rättsprocesserna kom som en överraskning för samerna. Förutom samernas förvåning hade de inte några som helst förutsättningar att förbereda sig inför rättsprocesserna. De ekonomiska förutsättningar att finansiera en juridisk process var och är extremt begränsad.
Detta innebär att renskötande samer har tolkat att de har rätt att nyttja traditionella betesmarker och att utöva jakt och fiske för deras försörjning.
Rättsprocesserna kom som en överraskning för samerna. Förutom samernas förvåning hade de inte några som helst förutsättningar att förbereda sig inför rättsprocesserna. De ekonomiska förutsättningar att finansiera en juridisk process var och är extremt begränsad.
För markägarna är det en helt annan historia där rättegångskostnader täcks av försäkringsbolag.
Striden om samernas betesrätt är alltså en ojämn kamp, dels rättsligt men även ekonomiskt. Detta är en form av ekonomisk krigsföring från det svenska etablissemanget och svenska rättsväsendet, sorgligt nog. Många samer har traditionellt liten tillit till ”det svenska storsamhället”. Med vilket detta förstärks då dess rättsväsende och detta domstolsutslag upplevs av samer som att den svenska staten praktiserar en form av legal etnisk utrotning.
Sammantaget kan samerna konstatera att samebyarna efter domen i renbetesprocessen i ett slag blivit rättslösa och att detta medfört omfattande negativa konsekvenser; socialt, rättsligt och ekonomiskt. Det är förödande mot den samiska kulturen och rennäringens fortsatta existens då domarna innebär en ytterst begränsad möjlighet till egen försörjning utifrån rennäringen i de drabbade byarna. Det troliga är att renskötarna måste sluta med renskötsel i vart fall på privata marker.
Attityden hårdnar till den samiska närvaron i bygden. Samerna har arbetat utifrån dialog och samverkan men är en underlägsen förhandlingspart nu när domen vunnit laga kraft. T. ex. har samebyarnas policydokument, som avsågs ligga till grund för ett förhållningssätt mellan två avtalsparter, av markägarna lämnats utan avseende. Samerna är beroende av en god relation till markägare för att fortsatt kunna bedriva sin näring, men relationerna är nu mer än ansträngd.
Efter det att Högsta Domstolen inte tagit upp målet till prövning har mycket gått emot samebyarna vilket direkt är relaterat till att Tingsrättens dom står fast. Samerna ser tydliga tendenser att markägarna nu känner ”vind i seglen” och att de vill ha bort rennäringen från sina marker.
Efter det att Högsta Domstolen inte tagit upp målet till prövning har mycket gått emot samebyarna vilket direkt är relaterat till att Tingsrättens dom står fast. Samerna ser tydliga tendenser att markägarna nu känner ”vind i seglen” och att de vill ha bort rennäringen från sina marker.
Avbrutna förhandlingar och ekonomiska krav, tyder på det. För att nämna några exempel; markägarnas avtalsutkast, som för samebyarna är ställt bortom rimlighetens gräns att uppfylla; bland annat med oskäligt stora betalningsförpliktelser och med krav om retroaktiv ersättning. Markägarnas krav på en skadefond alternativt bankgaranti på flera miljoner är lika omöjligt att uppfylla beroende på att samebyarna belastas av rättegångskostnader på ca 17 miljoner svenska kronor (USD 2,4 million).
Markägarna kräver dessutom räntekostnader på 2,6 miljoner kronor (USD 370 000) med krav om utmätning. Samernas ansökan hos markägarnas ombud om kortfristigt anstånd av ränteskuld avslogs, utan dialog.
Markägarna kräver dessutom räntekostnader på 2,6 miljoner kronor (USD 370 000) med krav om utmätning. Samernas ansökan hos markägarnas ombud om kortfristigt anstånd av ränteskuld avslogs, utan dialog.
Skadeståndet till markägarna för uppskattade skador samt rättegångskostnaderna kommer till slut att avkrävas samerna.
Nu när förhandlingarna strandat inger markägarna en skrivelse där man uppmanar de privata fastighetsägarna att förbjuda renar på sina marker. Hot om skadestånd och polisanmälan föreligger. Dessutom ställer markägarföreningar krav på samebyarna att reducera sitt renantal. Renskötseln har inte förändrats i nämnvärd omfattning sedan begynnelsen. Vad som har förändrats är markägarnas attityd och ställning som har lett till aggressiva lagliga åtgärder gentemot samerna
Nu när förhandlingarna strandat inger markägarna en skrivelse där man uppmanar de privata fastighetsägarna att förbjuda renar på sina marker. Hot om skadestånd och polisanmälan föreligger. Dessutom ställer markägarföreningar krav på samebyarna att reducera sitt renantal. Renskötseln har inte förändrats i nämnvärd omfattning sedan begynnelsen. Vad som har förändrats är markägarnas attityd och ställning som har lett till aggressiva lagliga åtgärder gentemot samerna
Därtill är samerna utsatta för myndigheters kränkande särbehandling då kommunerna och Länsstyrelser osynliggör rennäringen i samhällsplaneringen.
* Härjedalens kommun; tog bort rennäringen från kommunens översiktsplan.20/9 2004.
* Härjedalens kommun; rennäringen registrerades inte i kommunens fjällagenda,17/2 2005.
* Härjedalens kommun; rennäringen registrerades inte i kommunens fjällagenda,17/2 2005.
Detta uppmuntrar privata markägare att fortsätta deras legala aktioner. 7 rättegångsprocesser har startats upp, varav 2 är avslutade genom s.k. tredskodomar då ekonomiska förutsättningar saknades.
Det här är en oroande utveckling, som även sprider sig i övriga samiska områden, nu när statens passiva agerande öppnat upp för markägare att öppet trakassera samer och att pröva sin sak i domstolar inom renskötselområden i Sverige.
Senast den 12 maj rapporterades det i svenska medier att 170 markägare har gått samman i norra Sverige och bildat ett nätverk mot rennäringen. De har skrivit under ett protestupprop och planerar att göra polisanmälningar om renar går in och betar på deras marker. Syftet är att hindra renägande samer att använda deras marker för renskötsel.
Sverige var en av de länder som var föregångarna till att arbeta fram ILO-konventionen nr 169. När Sverige sedan kom till att underteckna dokumentet så har regeringen inte fullföljt sina intentioner till skydd för sin egen urbefolkning. De egna lagarna som Sverige ansett vara tillräckliga för att ge samerna ett rättsligt skydd har visat sig inte existera. Däremot har ett undertecknande av FNs konvention skapat det folkrättsliga skydd till land och vatten som samerna behöver.
Sverige var en av de länder som var föregångarna till att arbeta fram ILO-konventionen nr 169. När Sverige sedan kom till att underteckna dokumentet så har regeringen inte fullföljt sina intentioner till skydd för sin egen urbefolkning. De egna lagarna som Sverige ansett vara tillräckliga för att ge samerna ett rättsligt skydd har visat sig inte existera. Däremot har ett undertecknande av FNs konvention skapat det folkrättsliga skydd till land och vatten som samerna behöver.
Det uppenbara hyckleriet Sverige visade under den internationella marknadsföringen av konventionen genom att samtidigt ignorera kraven från det egna ursprungsfolket, börjar nu bli känt utanför landets egna gränser.
Samerna kräver att Sverige ratificerar konventionen i respekt för sitt eget folk; samerna.
Detta ger absurda konsekvenser ekonomiskt, socialt och rättsligt då Sverige inte undertecknar FNs ILO-konvention nr 169. Samebyarna är numera att betrakta som en utslagen part och kan inte av egen kraft nå någon trygg lösning på den uppkomna situationen.
Hur långt ska förnedringen tillåtas att fortgå?
Genom att Högsta domstolen inte har tagit upp målet till prövning har samerna blivit rättslösa därmed är rättsgrunden till renbete borta. Vilket kan medföra att den samiska kulturen faller, om inte ett rättsligt skydd införs omgående.
Genom att Högsta domstolen inte har tagit upp målet till prövning har samerna blivit rättslösa därmed är rättsgrunden till renbete borta. Vilket kan medföra att den samiska kulturen faller, om inte ett rättsligt skydd införs omgående.
Det är inte ägandet som är det centrala, utan just tillgång till land och vatten som är det avgörande.
Att då inte ha access till land och vatten, som är själva basen för en tryggad rennäring, innebär en minskad investeringsvilja. Främst bland oss själva men också bland externa samarbetspartners. Det är en destruktiv process och samerna ser avveckling – från ett ekonomsikt och kulturellt perspektiv.
För många samer, är det goda livet att få driva och bevara de traditionella dagliga arbetet med renarna. Där tillgång till land och vatten är en förutsättning för renskötseln. Den är också en förutsättning för bevarandet av samebyarna och därigenom även kulturens överlevnad för övriga samer, då kulturen är så tätt sammanvävd med renen.
Att vara framgångsrik renskötare fungerar alldeles utmärkt i den egna gruppen men har inget värde i det svenska samhället och till och med visas ointresse och ringaktning av övriga Sverige. Det är inte mänskliga rättigheter!
* Samerna har rätt att garanteras tillgång till land och vatten.
* Samerna har rätt till att kunna känna en stolthet över sitt ursprung och sin näring.
* Samerna har rätt att kräva att renskötare och särskilt de samiska ungdomarna, som står i början av sin renskötarkarriär, ska kunna försörja sig och sin familj.
* Samerna har rätt att kräva myndigheters respekt – och att inte osynliggöras.
* Samerna har rätt till sin egen historia och framtid.
Inget av de svåra problem som samerna ställs inför, är ännu lösta.
* Samerna har rätt till att kunna känna en stolthet över sitt ursprung och sin näring.
* Samerna har rätt att kräva att renskötare och särskilt de samiska ungdomarna, som står i början av sin renskötarkarriär, ska kunna försörja sig och sin familj.
* Samerna har rätt att kräva myndigheters respekt – och att inte osynliggöras.
* Samerna har rätt till sin egen historia och framtid.
Inget av de svåra problem som samerna ställs inför, är ännu lösta.
Sammanfattningsvis, som jag ser det är denna utveckling under all värdighet där mänskliga rättigheter inte innefattar behandling av samer. Rättsfallen är inte enbart en juridisk och finansiell fråga utan också en politisk sak. Rättsprocesserna sätter fokus på dels konflikten mellan samernas traditionella rätt att beta med sina renar på marker av urminneshävd och det moderna västerländska synsättet vad gäller nyttjande och ägande av mark men även på bristen av skydd för sedvanerätten och mänskliga rättigheter för urbefolkningen, samer, i Sverige.
Det återstår inte lång tid innan den lagliga processen tar Samerna till randen för sin existens och samerna är nu tvingad att uppmärksamma världen om denna situation.
Samernas hopp står nu till att FN fortsatt uppmärksammar denna bistra situation och pressar den svenska regeringen att uppfylla sina åliggande vad gäller skydd av samernas sedvanerätt i lagstiftningen.
___________________________________________________
Deltagare i anförandet till FN:
Anneli Jonsson, Idre Sameby
Edvin Rensberg, Ruhvten Sijte
Per-Jon Fjällgren, Mittådalen Sameby
Reidar Nordfjäll, Handölsdalen Sameby
Agneta Andersson, Ruvhten Sijte
Elin Larsdotter, Mittådalen Sameby
Tomas Johansson, Tossåsens Sameby
Edvin Rensberg, Ruhvten Sijte
Per-Jon Fjällgren, Mittådalen Sameby
Reidar Nordfjäll, Handölsdalen Sameby
Agneta Andersson, Ruvhten Sijte
Elin Larsdotter, Mittådalen Sameby
Tomas Johansson, Tossåsens Sameby
5/5
Anneli Jonsson, Idre sameby, Sweden. 2005-05-15.
Anneli Jonsson, Idre sameby, Sweden. 2005-05-15.