om samer och mig själv ... som jag ser det

En stackars miljöpartist i Norrköpings kommunfullmäktige försökte föra in urfolkens (och samers) tänk i debatten om att vi bara lånar jorden från våra barn och barnbarn.

Han möttes med hån och skratt från sina fullmäktigekolleger. Om det är så här ställt bland våra styrande på lokal nivå (toppen rekryteras från basen) är det inte att undra på att det ser ut som det gör med samernas markrättigheter och ILO-konventionen - är inte urfolk eller samer närvarande blåser man bara på med okunskap och attityder.

Läs själv på Folkbladet i Norrköpings insändarsida:

eller här ( i händelse att insändaren försvinner),:

Ett lågvattenmärke i kommunfullmäktige

Uppskattning, beröm och att visa respekt och vördnad för varandra borde få en mer central plats i våra liv.
Detta saknades helt vid en debatt i kommunfullmäktigemötet i Norrköping i måndags, 23 april.

Bengt Cete från miljöpartiet försökte i sitt inlägg förmå ledamöterna att tänka lite längre än näsan räcker.
Han ville ifrågasätta vårt sätt att leva och exploatera vårt livsrum. Han tog upp det sätt varpå indianerna försökt leva i harmoni med naturen och att de inte förstod hur kolonisatörerna från gamla världen kunde säga sig äga jorden. De själva ansåg att de bara lånade jorden från sina barn och barnbarn.

Att äga jord var för indianerna lika omöjligt som att äga vattnet och lyften. Allt är gemensamma tillgångar, som skall brukas på hållbart sätt för att finnas kvar för de kommande generationerna.

Genast fick moderaten Robert Tenselius ordet och sänkte sig till den lägsta debattnivå som tänkas kan.
Robert Tenselius började med att håna Bengt Cete för att han bara stod där och "flummade". Detta avslöjar att RT inte vare sig visar respekt för andra människors åsikter eller personen Bengt Cete.

Det som sedan gjorde mig djupt bedrövad var att ledamöter i fullmäktige skrattade och applåderade Robert Tenselius fula och respektlösa påhopp på Bengt Cete.

Jag blir "mörkrädd" att dessa personer skall sitta och besluta för medborgarna i frågor som gäller hur vi skall få en hållbar livsföring. Jag tvivlar starkt på att dessa är kapabla att fatta allvaret i vår situation vad gäller miljöförstöring, utarmning av naturen och klimatbelastningen genom all verksamhet som styrs av kapitalismens kortsiktiga vinstmaximering?

Arne Bengtsson, Åby

Här är en balanserad artikel om en studie som analyserar renarnas skador på växande skog.


  Älghorn och turist i turistkoja på renmarker mittemellan Jäckvik och Adolfström. Fotograf: dottern.

Tomas Cramer skrev år 2005 i http://vinterstierna.org/vinterstierna2/511_ssallskapet.html

"ILO 169 vill alltså stärka urfolkens rätt till sina markområden och det är icke en konvention för en viss näring utan det är en konvention för folk och alltså av global räckvidd. Så när Sverige hanterar det här, så får ju Sverige försöka leva upp till sin reputation som världssamvete och en sorts moralisk likriktare för världen, som man ju kanske särskilt under Palmes tid uppträdde som. Urfolken i världen är ca 350 miljoner, så prejudikaten är viktiga globalt."

Regeringen gör ILO 169 till en markfråga. Så mycket gräl och besvärligt det blev! ILO 169 kan vi inte ha. 

I Uppdrag Granskning säger hon att  "efter jul" kommer underlagen till beslut. Flera utredningar läggs fram uner våren 2006. Sedan får ett beslut tas under nästa mandatperiod, Svenska riksdagens, alltså.

Vad är syftet? Att undvika att markfrågan blir en valfråga i norr? Man vågar inte tappa röster i norr genom att verka för en marktvistlösning i ILO 169:s anda. Man vågar inte gå Norgevägen? 

Eller - är det något jag inte förstår?   

Ann Christine, I augusti sade du i sametinget att du marktvisterna skulle vara lösta till jul. (OK,  du har kanske blivit felciterad!)

Nu är det jul!

Jag tittar på Sameföreningen I Stockholms hemsida, avdelningen Samiska nyheter. http://www.stockholm.sapmi.net/samiskanyheter.asp och det har inte kommit någon lösning.

Förhandlingar pågår fortfarande, läs själva. http://www.atl.nu/Article.jsp?article=32971. Renskötarna betalar för dåligt. Att odla älg skulle vara mer lönsamt. Är det där som skon klämmer?

Läs här Skogsstyrelsens rapport på vilka grunder man skulle kunna sätta priser.

http://www.svo.se/episerver4/dokument/sks/aktuellt/press/2005/Rapport%20renbetearrende.pdf

Läste någonstans att i Norge har en del markägare kommit till slutsatsenatt det skulle vara mer lönsamt att satsa på älgjakt än att försöka få fram rakväxande skog på de starkt sluttande fjorddalarna.

Här är i alla fall ett sansat försök till beskrivning av vad det handlar om.

http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=1811 

Inge - inte så sansad efter att ha sett Uppdrag Granskning på video idag,

I julhelgen stiftade jag bekantskap med Google Earth - en satellitbildsnavigator. Man kan med den zooma in sig på en del av jordklotet för att kolla hur det ser ut hemma på gården, hos någon bekant eller granne. Norrbottningar kan man dock inte komma nära för det saknas högupplösta bilder därifrån. Efter lite bök kan man också definiera inzoomade närbildsvyer i ett antal platsreferenser i programmet. När det är gjort kan man "flyga" mellan olika platser på globen.

Det slutar inte bara med det. Man har själv möjlighet att lägga in överlagrade bilder av ex vis kartor och hus. Klicka på bilderna nedan från Stentorp, Arjeplog, ett historiskt lappskatteland. På den högra bilden syns en rengärda tydligt på den överlagrade fastighetskartan från 1900 ca.

 11 km höjd.      572 meters höjd.

Ett mera modernt lappskatteland finner vi här nedan. En sameby, siita, är väl närmast att jämföra med en ekonomisk förening som en bostadsrättsförening utgör. Varje familj har sin bostadsrätt, "lappskatteland". Man brukar sitt lappskatteland, kan köpa och sälja rätten att bruka det, men ägandeskapet är samebyns.

 177 meters höjd.

Vill du åka själv? Hör av dig med en kommentar och epostadress så skickar jag en kml-fil.

Är jämförelsen riktig?

Inge - vars grannar är aningslösa om att de bor granne med ett lappskatteland!. 

2005-08-31

Se hur sameminstern lovar att renbeteskonflikten skall vara löst före jul?!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33600&a=441142&from=rss
Hon pratar om arrende. Skall samerna betala arrende för marker de utnyttjat i århundraden innan skogsbruk ens var påtänkt?

Kompromiss-Sverige!

Här är en sida med nyheter om samer.

Följ exempelvis marktvisterna på Nyhetsportalen.se
Sök själv på andra nyckelord när du väl kommit fram.

Om du vet vad en RSS-läsare kan du även följa denna webblogg och andra nyheter på ett likartat sätt som i Nyhetsportalen.se
 

Att staten roffade åt sig mark i lappmarkerna på lapparnas bekostnad det vet vi väl alla. Avvittringen i slutet av 1800-talet upphävde ju lapparnas äganderätt till lappskattelanden. 

Men, visste ni att att statens rofferi pågår fortfarande? Nu är det skärgårdsbefolkningen, skärgårdsfiskarna, som är utsatta!

Jag läste Berndt Festins ledare i Skärgårdsstiftelsens vänners medlemstidning Stångmärket (2005-08-25 släpptes den i min brevlåda):

"På senare tid har staten åter börjat intressera sig för de gamla kronofiskena. Den här gången handlar det inte om skatteläggning. Fastighetssskatten ligger ju redan, som bekant, blytung över skärgården. ... [staten] har upptäckt att det finns ett  "flertal holmar och skär vilka saknar fastighetsbeteckning på ekonomiska kartan och således ej registrerats i fastighetsregistret"." 
...
"De lagfarna ägarna måste anmäla äganderättsanspråk på kobbarna och motivera och dokumentera detta annars blir dessa statlig egendom.

I en inlaga skriver Lars Johansson från Möja bl a: "För min far och Petrus var det självklart var vi skulle fiska. Även om det inte finns några råmärken utsatta på skären, så visste vi alla var gränserna var gränserna gick. Vi fiskade som sagt ofta uppe vid Norrkobbarna. Att lägga längre norrut var otänkbart eftersom det inte var vårt vatten. Lika självklart var det att lägga skötar sydost om Yttervingen.

Under de femtio år som jag fiskat och jagat i Gillöga har jag aldrig hört någon ifrågasätta gränserna till Gillöga. Folk ifrån angränsande skärgårdar har mig veterligen aldrig fiskat i vår skärgård."

I en dom i hovrätten gällande en äganderättsfråga i ytterskärgården heter det: "Det får härvid konstateras att bedömningen att skären är belägna utomskärs är behäftad med viss osäkerhet att presumtionen för att skären tillhör staten är svag och att styrkan av den bevisning som krävs för att visa enskilt ägande därför inte kan ställas alltför högt". "

Tänk om den här presumtionen fanns 1880-talet under avvittringen i Norrbotten! Det var ju precis detta det handlade om, bevisning.

Och fanns det inte bevis? Döm själv!

Min släkts lappskatteland insynades i ett tingsrättsprotokoll redan 1813. Man gick ut ett gäng grannar, andra lappskattelandsägare, i skogen med länsman och beskrev var man ansåg gränserna gick. Man hade invändningar och sedan meddelade tingsrätten sin uppfattning. 

Det omnämndes återigen i tingsrätten 1817 som angränsande till ett nybygge i ett insyningsprotokoll. Bouppteckningen efter min morfars farfars död omnämner det 1849. 

Cirka 1850 upphäver kung Oscar I lappskattelandens existens.

1904 när avskiljningen var klar och lantmätaren hade gjort sitt var lappskattelandet reducerat till ett 220 hektar stort kronohemman (det är tveksamt om mina anfäder på 1900-talets första hälft ens hade äganderätt till kronohemmanet  utan eventuellt fick betala arrende).

Är det någon som ser parallellen? skillnaden?

Lite hjälp: hovrätten idag anser att muntlig tradition är starkare på 2000-talet i skärgården än vad skriftlig bevisning var på 1880-talet i lappmarken.