Staten fortsätter roffa åt sig mark från utsatta befolkningar
Men, visste ni att att statens rofferi pågår fortfarande? Nu är det skärgårdsbefolkningen, skärgårdsfiskarna, som är utsatta!
Jag läste Berndt Festins ledare i Skärgårdsstiftelsens vänners medlemstidning Stångmärket (2005-08-25 släpptes den i min brevlåda):
"På senare tid har staten åter börjat intressera sig för de gamla kronofiskena. Den här gången handlar det inte om skatteläggning. Fastighetssskatten ligger ju redan, som bekant, blytung över skärgården. ... [staten] har upptäckt att det finns ett "flertal holmar och skär vilka saknar fastighetsbeteckning på ekonomiska kartan och således ej registrerats i fastighetsregistret"."
...
"De lagfarna ägarna måste anmäla äganderättsanspråk på kobbarna och motivera och dokumentera detta annars blir dessa statlig egendom.
I en inlaga skriver Lars Johansson från Möja bl a: "För min far och Petrus var det självklart var vi skulle fiska. Även om det inte finns några råmärken utsatta på skären, så visste vi alla var gränserna var gränserna gick. Vi fiskade som sagt ofta uppe vid Norrkobbarna. Att lägga längre norrut var otänkbart eftersom det inte var vårt vatten. Lika självklart var det att lägga skötar sydost om Yttervingen.
Under de femtio år som jag fiskat och jagat i Gillöga har jag aldrig hört någon ifrågasätta gränserna till Gillöga. Folk ifrån angränsande skärgårdar har mig veterligen aldrig fiskat i vår skärgård."
I en dom i hovrätten gällande en äganderättsfråga i ytterskärgården heter det: "Det får härvid konstateras att bedömningen att skären är belägna utomskärs är behäftad med viss osäkerhet att presumtionen för att skären tillhör staten är svag och att styrkan av den bevisning som krävs för att visa enskilt ägande därför inte kan ställas alltför högt". "
Tänk om den här presumtionen fanns 1880-talet under avvittringen i Norrbotten! Det var ju precis detta det handlade om, bevisning.
Och fanns det inte bevis? Döm själv!
Min släkts lappskatteland insynades i ett tingsrättsprotokoll redan 1813. Man gick ut ett gäng grannar, andra lappskattelandsägare, i skogen med länsman och beskrev var man ansåg gränserna gick. Man hade invändningar och sedan meddelade tingsrätten sin uppfattning.
Det omnämndes återigen i tingsrätten 1817 som angränsande till ett nybygge i ett insyningsprotokoll. Bouppteckningen efter min morfars farfars död omnämner det 1849.
Cirka 1850 upphäver kung Oscar I lappskattelandens existens.
1904 när avskiljningen var klar och lantmätaren hade gjort sitt var lappskattelandet reducerat till ett 220 hektar stort kronohemman (det är tveksamt om mina anfäder på 1900-talets första hälft ens hade äganderätt till kronohemmanet utan eventuellt fick betala arrende).
Är det någon som ser parallellen? skillnaden?
Lite hjälp: hovrätten idag anser att muntlig tradition är starkare på 2000-talet i skärgården än vad skriftlig bevisning var på 1880-talet i lappmarken.
När jag var uppe i Sör-Kaitums sameby i mitten av 70-talet så var det ett antal samiska ungdomar som kutade omkring med tröjor med texten ”Samisk Front”. Det var ju jättekäckt men jag antar att det bara var vi fisketurister som såg detta.
Dessvärre så är många renskötande samer tämligen trötta på sörlänningar, eller Svenskar som en del kallar oss. Det leder ju bland annat till att det blir svårt att komma ut med frågor som ”jaktkort” i fjällvärlden t.ex.
Själv är jag * bus-intresserad * av samisk kultur men har stött på en hel del praktiska hinder. Och då är jag ändå ”kvartslapp” även om jag är en 08. Jag ringde runt en hel dag för att få reda på namnet på en samisk skönlitterär författare som jag läste några böcker av på 70-talet. Har dessvärre glömt bort namnet. Men det var stört omöjligt att få tag i någon som visste, eller ens brydde sig..
Inte såå bra. Inte heller lyckades jag få ngt tips om andra samiska skönlitterära författare som skrivit om samernas liv. Detta trots att jag i princip har rösträtt på sametinget.. :-) Så det är inte helt lätt för oss sörlänningar..
Hej Jinge,
jag har koll på din webblogg och tog inte lång tid för dig att hitta min.
En skönlitterär författare på svenska om samer är Andres Küng som skrev en bok om Arjeplogssamer som fick köra för Silvergruvan i Nasafjäll.
Nyligen har kommit ut en deckare med samiskt tema från Jämtlandstrakten. Kommer just nu inte ihåg namnet på författaren. Kommer kanske sen när jag har kollat mina anteckningar....
Jag är inte mer "kvartslapp" än du och har verkställt min rösträtt.
Sörlänningar som har ett samiskt ursprung och känner sig som samer har ett forum i Stockholmstrakten, Sameförengen i Stockholm. Kolla deras hemsida. Finns en länk här bredvid. Du är välkommen.