Älgen är värst!
Här är en balanserad artikel om en studie som analyserar renarnas skador på växande skog.
Älghorn och turist i turistkoja på renmarker mittemellan Jäckvik och Adolfström. Fotograf: dottern.
Älghorn och turist i turistkoja på renmarker mittemellan Jäckvik och Adolfström. Fotograf: dottern.Min andra hemstad
Umeå konkurrerar med New York om att vara min andra hemstad. Kanske att på min ålders höst att Umeå håller på att glida upp tll en andraplats i mitt hjärta (mer om New York i ett annat inlägg, någon gång...).
Jag har inte varit i Umeå med den envishet som man hör att andra besöker sin hembygd - minst en gång per år. Men tillräckligt ofta för att kunna se förändringar och utveckling.
När mormor bodde i Rödåsel tog man den gula SJ-bussen in till Renmarksesplanaden och besökte affärer i trähus på Kungsgatan och sprang kanske på "Gröna Nöden" (den offentliga bekvämlighetsinrättningen).
När mormor väl flyttade in till stan efter sin pensionering från sin långa och enda anställning som skollärare i byn blev hörnet Nygatan/Östra Kyrkogatan navet för alla cykelutflykter på somrarna och skidturerna på Gamlia under några år. Morbror med fästmö var ofta utflyktsledare med en blå Volkswagen som transportmedel.
En stor händelse var att komma till järvägsstationen mött av stora folkmassor när jag skulle åka hem från Umeå som 11-12-åring. Ja, det var ju inte för min skull de stod där. Kung Gustaf VI Adolf skulle också åka hem till Stockholm. Jag studerade hur kungens blå vagn växlades och kopplades till det tåg jag skulle åka med, hur kungen kom till stationen, hur folk hurrade när han klev på den blå vagnen. Tänk att kungen åkte med samma tåg som jag!
Nydalasjön har jag badat i och fiskat gädda vid. Jag är ingen stor sportfiskare men har väl fått en och annan fisk genom livet när någon som min morbror har satt ett kastspö i min näve. Nu är den lilla sommarstugan, något större än en friggebod, riven. Universitet som var orsaken till exploateringen av det lilla sommarstugeområdet skulle ju byggas med sådan fart - det brådskade. Först nu, 35 år senare ser man ett byggprojekt närma sig den lilla stugans forna plats.
80- och 90-tal mera sporadiska besök. Andra nav; Grubbe, Rödäng. Någon gång förde jobbet mig till att upppleva Umeå från hotell- och konferensperspektivet.
Under 2000-talet är det släktforskning, Ubmejen Biejveh och revitalisering av släktkontakter som drar mig till Umeå.
Jag har inte varit i Umeå med den envishet som man hör att andra besöker sin hembygd - minst en gång per år. Men tillräckligt ofta för att kunna se förändringar och utveckling.
När mormor bodde i Rödåsel tog man den gula SJ-bussen in till Renmarksesplanaden och besökte affärer i trähus på Kungsgatan och sprang kanske på "Gröna Nöden" (den offentliga bekvämlighetsinrättningen).
När mormor väl flyttade in till stan efter sin pensionering från sin långa och enda anställning som skollärare i byn blev hörnet Nygatan/Östra Kyrkogatan navet för alla cykelutflykter på somrarna och skidturerna på Gamlia under några år. Morbror med fästmö var ofta utflyktsledare med en blå Volkswagen som transportmedel.
En stor händelse var att komma till järvägsstationen mött av stora folkmassor när jag skulle åka hem från Umeå som 11-12-åring. Ja, det var ju inte för min skull de stod där. Kung Gustaf VI Adolf skulle också åka hem till Stockholm. Jag studerade hur kungens blå vagn växlades och kopplades till det tåg jag skulle åka med, hur kungen kom till stationen, hur folk hurrade när han klev på den blå vagnen. Tänk att kungen åkte med samma tåg som jag!
Nydalasjön har jag badat i och fiskat gädda vid. Jag är ingen stor sportfiskare men har väl fått en och annan fisk genom livet när någon som min morbror har satt ett kastspö i min näve. Nu är den lilla sommarstugan, något större än en friggebod, riven. Universitet som var orsaken till exploateringen av det lilla sommarstugeområdet skulle ju byggas med sådan fart - det brådskade. Först nu, 35 år senare ser man ett byggprojekt närma sig den lilla stugans forna plats.
80- och 90-tal mera sporadiska besök. Andra nav; Grubbe, Rödäng. Någon gång förde jobbet mig till att upppleva Umeå från hotell- och konferensperspektivet.
Under 2000-talet är det släktforskning, Ubmejen Biejveh och revitalisering av släktkontakter som drar mig till Umeå.