Cykling i Björkarnas stad

Umeås mest välkända attribut är björken, Björklöven ex vis. Därefter nämns de vackra flickorna, oftast studentskor på skolor av skiftande slag. Och cykeln är ett dominerande fortskaffningsmedel - Umeå centrum är ofta inte längre bort än 3-4 kilometer.

Sammanfattningsvis: Sommartid cyklar de vackra studentskorna på sina cyklar längs de björkkantade gatorna och det numera välutvecklade cykelbanenätet.

Björken är jag våldsamt allergisk emot. De vackra studentskorna har bara varit skådebröd. Och cykeln har oftast varit mormors eller morbrors gamla avlagda.

Efter ett par veckors hårt arbete och resor hade jag ett uppdämt behov av att göra något fysiskt. Låna skidor? - Nej, det tar för lång tid att valla upp ett par, men, du kan låna min cykel! Cyklar du på vintern? Jajamen, dubbdäck. Finns sånt? Har bara hört talas om nabbdäck. Jepp, fler dubbar fram än bak. Bromsa med bägge handbromsrna samtidigt, var det sista förmaningsordet från morbror.

Sticker iväg på min absolut första vintercyklingstur, runt över Carlshem- och Marieområdena, snuddar vid Gamlia. Det funkar. Inget dramatiskt inträffar. Ramlar inte.

Funderar över att det kanske är dags att uppgradera den 15 år gamla mountain bike som författaren inköpte 1991 billigt, billigt(styre och vevhus glappar väldigt billigt), och rusta den för vinterbruk. Kanske att dubbdäck kan förlänga säsongen för de 14 cykelkilometrarna till Stockholmsjobbet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback