Samisk Eldkonst II

Innehavet av Carl Gustaf har inte varit utan erfarenheter (läs misslyckanden). Det har rykt in! Bor man i ett mekaniskt ventilerat hus ska man öppna fönster eller dörr när man sätter igång brasan, allt enligt instruktionsboken. Man ska stapla veden som ett stockvirkeshus. Tidningspapper är bara inte ett lämpligt tändmedel. Trots att man för upp en tidningsfackla i rökgången.

Kastade mig över Yngve Ryds bok "Eld, flammor och glöd - samisk eldkonst". Han återberättar om näverns förträffliga egenskapaer. Provar - det stämmer! Den flammar upp och brinner intensivt och länge. Men orkar bara inte att hålla på och riva näver och stå i. Har ingen riktig ve'bo' att jobba, lagra och förvara i. Har bara en lastpall med säckad ved i carporten (min hustru har försänkningar i den finska björkvedsimportbranschen i Stockholm - samma kille som levererar till Statoil).

Min hustru har jagat efter "tändblock". Tji, alla förstår vad det är men ingen vet var de finns. Så en kväll står jag i kassakön på ICA. Kastar ett öga mot golvet - under alla godishyllorna. BRASTÄNDARE - heter det. Har aldrig tidigare sett det tändsticksliknande paketet, lika stort som 15 normalstora tändsticksaskar. Varför har jag aldrig sett BRASTÄNDARE förut? Med Ture Nermans Solstickspojke raskt marscherande på asken!

Nu är min samiska eldkonst denna:

Bygger ett "stockvirkeshus" i två lager. Näversidan nedåt. Petar in en braständare under vardera "knuten". Fjuttar på tändsatsen på BRASTÄNDAREN med en gaständare. Det fräser till som i en stubintråd på en fyrverkeripjäs. Och nu brinner denna tingest i 15 garanterade minuter och slickar björkveden ömt.

Inge - som nu inte behöver öppna fönstret för att tända brasa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback