Hyr en same!
Frågan fladdrade förbi i sameföreningens inlåda nyligen.
Frågan från marknadsavdelningen på ett känt etablissemang kändes märklig, ja näst intill kränkande! Jag blev både arg och ledsen och skulle ha velat motfrågat:
- Varför bara hyra en kolt? Hyr en same i stället och ta reda på hur det är att vara same - på riktigt.
På en fest såg jag söta stockholmstjejer, servitiser, i lånade och aldeles äkta koltar. Problemet var bara att det var herrkoltar som bars utan varken bälte eller halsduk. Som en klänning ungefär, till denna "klänning" bar tjejerna sina vanliga skor och alltför stora tofsmössor.
En syn som för mig var lika absurd som att se en tjej iklädd frack, t-shirt, gympadojjor, keps och kjol på samma gång. Bättre då med ditt alterativ "hyr en same".
Bra inlägg, men jag kan tyvärr inte låta bli att leka besserwisser. Man bör skilja på bygdedräkt och folkdräkt - en bygdedräkt är en komponerad dräkt som tagits fram för att representera en bygd, medan en folkdräkt representerar ett traditionellt dräktskick som historiskt sett använts och används inom ett visst område.
Förstår precis varför samer inte vill att andra ska använda deras egen dräkt, men skulle du neka exempelvis icke-samiska dagisbarn att prova på att tillfälligt klä upp sig i en samisk kolt bara för att förstå vad den är och hur den används?
Att svenskar och andra icke-samer hyr ut sina folk-och bygdedräkter är dock förståligt om man jämför samiskt och svenskt dräktskick och dess betydelse för identiteten. För samer är det i allmänhet en ajälvklarhet att bära sin kolt, man gör den själv eller får hjälp av släktingar osv. Svenskar däremot har i allmänhet ingen som helst relation till tradition, de tycker folkdräkt är töntigt och är i regel inte ens medvetna om vilka dräkter som finns osv. Därför ser nog många föreningar sig tvugna att erbjuda dräkter till uthyrning i syfte att väcla intresse för den lokala dräkten - jag är övertygad om att de i första hand riktar sig till människor i bygden och inte till andra som vill "leka". Bara lite funderingar kring ett mycket intressant ämne.
MvH
/Mikael - Tyvärr "för lite same" för att få bära mina förfäders kolt, men som tur är "tillräckligt mycket Dalmas" för att med stolthet kunna bära Orsadräkten!
Hej Mikael,
1/ tack för ditt inlägg. Jag visste nog någonstans att det är skillnad men när jag såg erbjudandet om att hyra bygdedräkt så blev utformningen av mitt inlägg därefter. Har man folkdräkt brukar man säkert ha mer anknytning och ha en känsla för dräktens personliga identifikationsvärde.
Själv tillhörde jag de som under sin ungdomstid tyckte det var töntigt med folk- och bygdedräkt och tänkte väl inte så mycket på att jämföra kolten med folk- och bygdedräkt.
För övrigt var det som en vägg från min mor - ingen positiv inspiration om att söka sig tillbaka, lära traditioner och kunskap, ex vis kolten. Hindret tycktes vara att hon själv aldrig haft någon kolt och då skulle vi barn inte heller ha "rätt" att bära den. (Vi är tre syskon, en har kolt, jag har ingen och den tredje skulle inte ens drömma om det. Identifikationen till det samiska blev svag för att morfar dog tidigt i min mors uppväxt).
2/ Vad är att vara "för lite same"? Det finns inga skrivna regler. Hur ser du på det? Som du märker av min syskonkrets, alla med samma blodsband, har identifierat sig olika mycket med det samiska. Jag tycker att blodsband tillsammans med något litet engagemang räcker långt. Ex vis att anmäla sig till röstlängden om man fyller kriterierna för det och vara med i en sameförening räcker långt. Och man behöver inte vara med i röstlängden för att få vara med i en sameförening.
3/ Barn på dagis och kolt. Om den pedagogiska situationen är den rätta är det väl OK. Men, om kolten hänger i dagisgarderoben tillsammans med Fantomentrikåerna är det inte OK.
/inge
Tack själv Inge för ditt intressanta svar. Själv menar jag att man kan bära kolt om man har rösträtt/rätt till rösträtt i tinget - dvs. ha åtminstone en mor- eller farförälder som räknas som same. Då är man "tillräckligt same". Men huvudsaken är att man också ska känna sig som same, att man ser sig som en naturlig bärare av det samiska kulturarvet. För min egen del finns tyvärr inget sådant naturligt arv, de symboler och kulturyttringar som används av samiska släktingar kommer alltid förbli främmande och exotiskt - låt vara mycket spännande - för mig.
Om man klär sig i kolt och då känner att man klär upp sig, att man visar sin identitet - då är det rätt anser jag. Om man däremot klär sig i kolten som ngt främmande, att man "klär ut sig" till ngt man inte är - ja då är det inte rätt. Det var kanske det du menade också?
/Mikael
Hej Mikael,
det var så jag menade - "att klä ut sig till något man inte är". Å andra sidan kan man vara utan att klä ut sig.
Att koppla "tillräckligt same" till rösträtten tycker jag är för snävt och begränsande. Det finns renskötande samer idag som inte är med i röstlängden. Med två generationers icke medlemskap i röstlängden tappar efterlevande samer med svenska som modersmål möjligheten att återuppta sin samiska identitet och "rätt att bära kolt" bara för att far och farfar var vrånga och tyckte att det där med sametinget vara bara s-t. Se mina tidigare postningar.
Jag kan inte registrera mig som same.
Vad tycker du om folk som är gifta med samer då, ska de ha rätt att bära kolt? Vad tror du är den vanligaste synen när det gäller det?
Hej Mari,
nu får du mig att känna mig som en domare, "..ha rätt att...".
Jag tycker att det är viktigt att ställningstagandet om att bära kolt om man är gift/sambo med en same måste komma inifrån i samklang med sin samiska make/maka. Men, omgivningens syn måste också vara tillåtande och respektfull, både den samiska och övriga världens.
Som make/maka till en same tror jag att man kan brottas lika mycket med den här frågan som en same sjäv, rent av mer, du ställer ju frågan som en förlängning av den här diskussionen. Beroende på hur den icke-samiska maken/makan känner att hon/han har kunskap om, identifierar sig med, har respekt för och stödjer sin maka/makes samiska bakgrund och identitet kan jag tänka mig att maken/makan bestämmer sig för att bära kolt. Ett tungt vägande skäl är naturligtvis gemensamma barn. Två föräldrar som visar vägen om familjens samiska identitet för sina barn måste vara bättre än en. Det blir aldrig konstigt för barnen att bara ena föräldern bär kolt i samiska sammanhang och de kan bättre identifiera sig med barn i "helsamiska" familjer. Men det måste ju också finnas plats för den icke-samiska makans identitet i familjen.
Tendensen är att "helsamiska" äktenskap som andel av den samiska befolkningen minskar. Kolten som synliggörare av det samiska är viktig, så att om två i en familj bär kolt ökar det synligheten, vilket borde vara positivt för det samiska samhällets ställning i övriga världens omgivning.
Jag kan inte för ett ögonblick tro att en icke-samisk make/maka som bär kolt skulle göra det för skäl som att göra sig märkvärdig eller väcka uppmärksammhet. Jag tror att ett ställningstagande
från en make/maka om att bära kolt kommer utifrån ömsesidig respekt och stöd för varandra och efter stor vånda.
Så, i mitt svar har jag inte svarat på dina frågor direkt och har inte redogjort för vad jag tror är den vanligaste synen. Snarare redogör jag för en önskvärd syn och vädjan om omgivningens respekt för svåra personliga ställningstaganden.
Våga bär kolt!
Tack för ditt svar.
Jag har tänkt mycket på det där med att bära gakti. Jag är gift med en samisk man, och eftersom jag har bott i helsamiska områden länge har jag också haft en annan samisk sambo tidigare. Min gamla svärmor "krävde" att jag skulle ha gakti, och då hade jag det. Men jag hade hela tiden i bakhuvudet att folk kunde tycka illa om att en rivgu har gakti. De kunde ju inte veta att hans familj _ville_ att jag skulle ha det, och att de hade känt sig förolämpade om jag vägrat. Folk kan ju tro att jag vill leka same, tänkte jag. Jag upplever att det med att bära gakti är mer känsligt i områden där assimileringen har varit stark och där den samiska identiteten är skörare än i exempelvis inre Finnmark. Där ses inte en rivgu i gakti som ett hot, och jag har alltid BARA fått positiva kommentarer från folk där.
Däremot har jag hört en fruktansvärd historia om en norsk kvinna, gift med en samisk man, hon bodde i en liten samisk bygd och talade perfekt samiska, men när hon vid ett tillställning bar kolt blev hon attackerad av två okända samiska kvinnor som drog och slet i hennes kolt och skrek på henne att en rivgu minsann inte hade rätt att bära kolt. Så sådana händelser gör naturligtvis att man är rädd. Inte för att jag tror att det händer ofta, men för att man inser hur känsligt ämnet faktiskt är.
Intressant ämne, intressant blogg! Ska fortsätta läsa den :)
Hej!
Helt ny här på sidan har jag läst era inlägg och undrar om jag som norrbottning men ej same genom blod eller sysslor kan inspireras av samekolten i en konstnärlig uppgift.
Jag kommer från Kiruna, mina förfäder från tornedalen/finland och jag bor i Stockholm nu. Till en ansökningsuppgift vill jag basera en kappa på delvis kolten, delvis andra nordiska folkdräkter. Vad tycker ni/du, kan jag göra detta som icke-same?
Hej Elmina,
den här artikeln tycks leva vidare och ämnet är inte uttömt...
Vad jag skriver här kan bara stå för mig och kan inte tas som uttryck för vad alla samer ev tycker (och de tycker nog förresten väldigt olika, alla...)
Först av allt så finns ju konstnärlig frihet, man är som konstnär tillåten att ta ut svängarna, men man får ju också vara beredd på att ta kritik.
Man tar ju intryck av vad man växer upp i och lever i. Ex vis har jag läst bra böcker om samer av författare som har växt upp och levt nära samer. Och du verkar ju ha gjort just det, du har har inspirerats av det samiska formspråket.
Jag tror det viktigaste är att man presentera sina alster ärligt och för vad det är: kappa baserad på/inspirerad av den samiska kolten, etc.
Sedan blir det ju en annan sak vad bedömare från olika läger tycker om alstret när det väl presenteras.
Den samiska kolten och samiskt mode utvecklas ju också. Ett exempel Thomas Niemi med Citykolten. Se länken.